| |
Fuengirola
Fuengirola ligger på solkusten och
ingår i samma pärlhalsband av turistorter som lyxiga Marbella.
Men Fuengirola beskrivs i föga lockande ordalag i vår bok
om Andalusien: detta är en gångbar semesterort för barnfamiljer,
läser vi, och de brittiska pubarna vid stranden fylls av dansande
pensionärer på eftermiddagarna. En enda restaurang får ett omnämnande, och något nattliv
existerar inte överhuvudtaget.
Särskilt genuint spansk är platsen inte – såvida man inte
anser massturism vara genuint spanskt vid det här laget. Och finländare
har etablerat sig vid kusten till den grad att gatan till bostaden vi bodde i
(i en finländsk fastighet) heter Avenida Finlandia och leder förbi
en
finsk
skola
och
pubar som skyltar på enbart finska.
Grillade sardinskijs vid medelhavskij. |
|
 Soldyrkare
med sisu. Det är april och det regnar ganska ofta, men finnen
ger sig inte minsann!
|
| |
Att äta
 De
flesta av strandens lunchställen
med sina plastiga exteriörer är
halvsjaskiga och tråkiga. En riktig pärla till ställe
hittar man däremot längre in i stadens centrum vid en något
undanskymd enkelriktad gränd (Larga 14). En tjej som själv
bor i staden rekommenderar platsen åt oss.
När vi kliver in i hemtrevliga
grottlika Charolais fångar blicken en stor rökt
jamón,
skinka, som står mitt i restaurangen. Kyparen – i
vit skjorta och svart fluga
förstås – karvar typiska
papperstunna skivor åt
kunderna till förrätt. Och väggarna är täckta
med hyllor med menyns rödviner – och otaliga autografbeprydda
fotografier. Medan vi väntar på maten ser vi på bilderna
utan att känna igen några ansikten och känner oss lite utanför förstås.
Maten är utmärkt. Sparrisen med husets majonnäs
rekommenderas, likaså honungsdränkta auberginechipsen.
Äntligen ett vettigt sätt att äta aubergine på, säger Saara.
Att shoppa
Shoppingen är också den obefintlig
vid strandavenyn. Däremot finns det många intressanta och
varierande kläd-, sko- och väskbutiker längre norrut,
i kvarteren kring busstationen i Fuengirola. Där finns också Zara
(där
kläderna
kostar minst 20 % mindre än åtminstone i Finlands Zara)
och Vero Moda för
den som vill det.
Många inredningsaffärer tycks ha stannat på eller återgått
till 80-talet – vi
ser mycket krom och skinn i skyltfönstren. En mer kontemporär, aningen
new age-inspirerad butik hittar vi dock. Kedjan heter omvänt psykologiskt Prohibido
de pasar och vi trotsar förbudet
glatt. Rökelse
och aromatiska oljor kostar mindre än
hemma (ex. 1,30 €/30
rökelsestickor), och orientaliska kuddar och kolonialistiska snickerier
i österländskt
mörkt gummiträ ropar efter att få följa med oss till Finland.
Vi grips av shoppingiver.
En
så häääär stor guldfisk ser Saara.
|
|
Bo vid Medelhavet.
Han skulle nog gärna se en tjurfäktning nån gång.
 Zoo
I Fuengirola finns en
relativt nyöppnad
(2001) djurpark, som vi kollar in när
solen skiner och vi känner för att promenera lite. En falsk
baobab reser sig högt över zoot och syns långt ut på gatorna
omkring. Vi stirrar nästan misstroget på det smaklösa,
långt ifrån naturtrogna men ändå lite charmiga
trädet innan vi träder in i parken.
Djuren här mår
alldeles tydligt bra och har trevliga boendemiljöer. |