|
|
|
|
|
|
| |
Sommaren 1999 for
vi till Madrid, Fuengirola och Lodon. |
|
Madrid |
|
|
|
| |
Efter
fem långa timmars väntan på Stockholm-Arlanda fick vi
slutligen plats i ett flygplan. Planet som vi hade bokat plats i hade
fått en läckande oljetank, och piloten meddelade åt de
bänkade passagerarna att han inte ville riskera att flyga. Alla steg
av planet under missnöjt muttrande.
Vi var – naturligtvis – glada över att slippa kraschlanda
på grund av en oljeläcka, men det var ändå inte
vår översta tanke när vi anlände till Madrid många,
många timmar senare än planerat, trötta och håglösa.
|
|
Nästa dag tog vi oss en närmare titt
på staden. Madrid ligger som bekant i inlandet och det är
helt vindstilla när det är som hetast. Effekten blir som i
en brännugn! Det kan vara bra att vara beredd på att hetta
utan närhet till hav är snäppet värre än enbart
hetta.
Vi tyckte att vi
råkade ut för enbart ilskna människor. Men det var sen
juli; kanske de bara hade semestersug och avskydde åsynen av lediga
turister.
|
| |
Våra två hotell i Madrid:
billiga men något sjaskiga Nuria |
|
...och ännu billigare, men ändå trevligare Mediodia. |
|
|
|
 |
| |
|
Vi
satt och insöp cafe solo på ett madridcafé när
denna scen utspelades på gatan utanför.
Ett slagsmål bröt ut: först
var det ett antal tjejer som slet varandra i håret och sedan slogs
deras killar med varann för sina kvinnors äras skull.
|
|
Hur som helst var vi gladare när vi satt på tåget till
Malaga och tittade på vackert karga bergiga vyer genom tågfönstret.
Vi susade över bergen med 200 km/h; tåget var bekvämt
och modernt. |
| |
|
|
|
|
|
Morfars tvåa |
|
|
|
|
|
Från Malaga tog vi lokaltåget till Fuengirola,
vår ändstation. Staden ligger vid solkusten och är framförallt
en fullpackad turistfälla – men lyckan är att ha tillgång
till en lägenhet lite utanför.
Vi bodde i Bosses morfars tvåa.
Så här stämningsfull är innergården
i morfar Göstas Girasol i Los Pacos. Huset har en alltå en
alldeles egen pool och gräsmatta som var att föredra mot strandträngseln
på dagen nere i stan. En vakt vakade över invånarna
på natten.
Friheten med att bo i egen bostad
är ovärdelig! Detta längtar
vi tillbaka till: frukosten med sandía, corn flakes, te
och en löskokt huevo och en hårdkokt. Livet känns
med ens okomplicerat när man börjar en semesterdag med detta
och blickar över den ännu lite morgonsömniga staden.
|
|
 |
|
|
|
|
|
| |
Familjemys i Fuengirola
Det är trevligt att strosa längs huvudgatan
i Fuengirola när solen gått ner. Då drar turisterna sig
in för att smörja sin solsvedda hy och spanjorerna kommer ut.
Det är då man har störst chans att insupa lite lokalkänsla.
Familjerna strosar i stora klungor och stämningen är mild och
luften fylls av spanska.
|
| |
Till Granada!
Den lokala turistbyrån i Fuengirola kunde
erbjuda en guidad busstur till Granada. Vi anmälde oss, och när
bussen kom på utflyktsdagen var den redan halvfull av huttrande
amerikaner – bussen var iskall och resan lång. (På hemvägen
var bussen sedan stekhet.)
Vi gjorde en shopstop i Granada och for sedan vidare upp på höjden
där Alhambra ligger. Vi insåg värdet av att ha en egen
guidebok (Första klass reseguider: Sevilla & Andalusien) när
vi var väl framme – den engelska guidningen som erbjöds
visade sig vara obegriplig. Med tanke på hur unikt kulturminne Alhambra
är hade det verkligen varit synd att äntligen vara på
plats och ändå inte ha en aning om vad som är var.
|
| |
|
Grönt i Generalife
Palatset och trädgårdarna i Generalife kom till på
1200-talet. 
Av de många byggnaderna finns bara två kvar, men trädgården
är sig ganska lik – fruktträd och betande getter ser
man visserligen inte idag, vilket lär ha hört till bilden
för 700 år sedan.
Generalife var helt enkalt Nasrid- kungarnas "sommarvilla".
Hit red man på sina hästar för att semestra i vacker
miljö.
Vi halvsprang ännu i detta skede efter vår guide och hann
inte se alla små fontäner och bassäger som glittrar
i trädgårdens alla hörn.
Historiens
berömda vingslag
i Alhambra
Tusentals och åter tusentals turister flockades
i de centrala delarna av slottet: Patio de los Leones (den öppna
gården med de 12 marmorlejonen) och Patio de Arrayanes (med bassängen
som de flesta har sett på bild).
Vi gick omkring något yra och beundrade detaljerna på väggarna:
de muslimska ornamenten som huggitts i sten kunde pryda hela väggar
och tak i oändliga krusiduller. Ben kunde inte låta bli att
tänka på arbetet bakom, utan undrade till slut vad som hände
med hanverkaren om hans verktyg slant.
|
|
Generalife: Patio de la
Acequia.
Saara fantiserar om en egen trädgård.
Vi är högt uppe i ett medeltida torn
i Alcazaba vid Alhambra. Byggnaden är gammal - redan 1238 hade
Muhammad I påbörjat byggandet.
Vyn över Granada och Sierra Nevada imponerar.
Saara hade köpt solglasögon
på rebajas där nere, i Granada.
|
| |
|
|
|
|
|
| |
Detta gillades |
|
Två små
tips |
| |
sardines: Bosse
(och bara han) gillar de glödstekta hela sardinerna som serveras
på strandrestaurangerna
|
|
Man klarar sig nästan med det egna modersmålet
på solkusten, det vet vi ju, men det är absolut inte en myt
att spanjorerna i inlandet inte talar engelska. Spanskakurs eller parlör
rekommenderas...
Detta står i guideboken och är tyvärr
alldelses riktigt, upptäckte vi: det går inte att få
tag på biljetter till fjärrtågen samma dag man vill
åka.
|
| |
español:
språket är vackert, håll med om det |
|
| |
sandía:
vattenmelon är en uppfriskande efterrätt och finns alltid som
alternativ på menyn |
|
| |
La Alhambra y el Generalife
är enastående upplevelser
|
|
|
morfars Girasol
räddade oss från solhotellernas fasa |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
eller
|
| |
|
|
|
|