Noah


	Saara


	Ben


	resor


	familj


	love


	nyheter


	När jag föddes
	Det var den 21 mars och klockan var 3.30 ungefär när jag kom ut i världen och sattes på den kalla hårda vågen. Det minns jag inte särskilt mycket av, så traumatiskt var det.
	Snart blev jag inlindad och fick gå till pappa. Det kändes strax bättre och han verkade vara nöjd med mig.
	Mamma tog sig en ordentig titt på mig och tyckte att vi nog träffats förr. Jag var tveksam.
	Farfar och farmor skyndade sig till sjukhuset för att träffa mig. Diakoissan Nina kom också.
	Och Toffe och Eva.
	Och Chloe...
	...Chloes pappa...
	...Johan och Miira...
	... och Johanna, Toffi, Elisabeth, Edward och Mikael...
	...och Javier...
	Nästa dag kom Ellen och Annika, mina kusiner.
	Då kom också Gugge som var den första som fick höra mitt nemn efter att jag fötts. (Mamma hade diskuterat Noah med Therese förstås.)
	Maria och Taneli kom också. På bilden är Joonatan fortfarande i mammans mage.
	Mamma och jag passade på att ta en noggrann bick på varann på dagen vi skulle åka hem.
	Hemma
	Jag fick ett hjärtligt mottagande av Ikeas Famnig-kudde.
	Så här mager var jag till en början.
	Pappa väntade otåligt på mina första ord tror jag.
	Mamma och pappa tyckte att jag var så god att jag passade bra in på frukostbordet.
	Jag var rätt så gul och mjällig till en början.
	Ellen och jag fann varann omedelbums. Hon sa att jag är hennes kompis Noah och ringde till mig då och då och sedan teg vi i luren tillsammans.
	Det fortsatte komma gäster efter att vi kommit hem. Det här är Mira som verkar gilla små pysar.
	Det här är Suski. Hon sjöng och berättade saker åt mig.
	På pappas mage kan man ta sig en liten tupplur då och då, fann jag snart.
	Så småningom fick jag gå ut för första gången.
	När jag fyllde tre veckor var det dags för ett första smil, bestämde jag, och fick glada rop till svar.
	Maj
	Här har jag precis varit på Kajsaniemibacken och minglat med finlandssvenskar.
	Min första valborgsballong var tre gånger så stor som jag själv. Jag tyckte om att titta på den.
	2 maj var det dags för dop. Jag fick en klänning på mig (jag hörde att pappa tyckte att jag borde få slippa) och mina faddrar Toffi, Johanna, Maria och Taneli kom i sina finkläder.
	De bad om Herrens välsignelse för mig.
	Bäst att le lite till.
	Miira sydde en mysfilt åt mig. Jag tycker om att ta på den.

	Juni


	Pappa och jag.
	Ingen pasta åt dig, säger mor och far när vi är på italiensk restaurang i Sheffield. De påstår att jag ser välgödd ut ändå. Vad snackar de om?

	Juli
	I mitten av juli var det dags för semester, sa mor och far. Vi tog bilen till Sverige och här är jag vid Göta kanal i Söderköping med morsan.
	Jag tycker om att tugga på vagnens bärhandtag.
	I Kalmar tog jag mig en spännande ridtur.
	Men för det mesta var det kulet. "Är det det här som kallas sommar", frågade jag min mor som bara satte på mig mer och mer kläder.
	Mamma och jag blir ofta trötta samtidigt.
	Sedan åkte vi till Köpenhamn. Regnet öste ner. Jag tyckte om att se på alla danska paraplyer dock.
	Men inte heller det sysselsatte mig särskilt länge. Jag tog mig en tupplur i regnet. Mamma shoppade och pappa tog kaffe under tiden.
	Jag har skrattat varje gång pappa sagt "Gränna". Nu är jag äntligen här. Det står "gottegris" på min Gränna-t-shirt. Alla tanter blev förtjusta.
	Vi ser på BBC på hotellet i Linköping.
	Nu är vi på Thereses balkong på Essingen.
	Vi poserar tillsammans alla tre, Therese, Bambi och jag.
	Nu är vi i Huddinge hos morfar och mormor. Jag skulle annars ställa upp på foto med min stora hatt men rutmönstret på kviltfilten är hypnotiskt och kräver en extra titt.
	Tre generationer.
	Fortsättning följer så fort min mamma har tid att pyssla med sidan!